Monday, April 6, 2009

Nu äntligen TB

Efter några "lediga" dagar i Rio och Salvador, var det dags att åka till Telêmaco Borba (TB för de initierade). Det är glädjande att det finns konkurrens på flygmarknaden så flygresan från Rio till Curitiba (ca 100 mil) gick på R$130 (ca SEK 450). Fast man ska inte vänja sig, har jag hört. Sedan var det buss till TB. Bussen kunde tävla med Business Class på Air France (den enda jag fick den oförtjänta chansen att smaka). Sätet lutade så mycket och man kunde lägga benen på en konstig brädda, så att man nästan låg, såsom mina gamla minnen från Air France. Sällskapet var däremot av en annan klass, för att inte säga värld. Den gamla änka pratade genom tidningar, mp3-spelare och snarkande. Efter lite tafsande hittade jag en annan bekväm plats bak i bussen.

Väl i TB tappade jag bagagebeviset, vilket var beviset som saknade för att förstå att det här landet hade blivit urkorrekt. Trots att min var den enda väska kvar, och jag sista passagerare; och jag hade beviset från flygbolaget, ville chauffören ändå att jag skulle fylla på en blankett. "Någon skulle kunna hitta beviset och kräva honom på bagaget." En viss rätt har han i pilantra-landet. Efter en halvtimme av mycket ringande och diskussion fick jag gå efter att skriva på ett papper att jag hade fått bagaget. Han lär visa det för den som hittade beviset. Hoppas den blir nöjd.

Väl hemma lyckades jag installera ett kylskåp, vilket är enkelt. Rekommenderas. Allt blir kalt som det ska. Så nu har jag kallt öl och mjölk. Period. Spisen däremot är både billigare och mera komplicerat att installera. Den är mitt i köket ännu, men några från Klabin kommer att hjälpa mig imorgon. De lär också fixa tvättmaskinen. Köket är ganska komplett för övrigt. Annars har jag två madrasser i resten av huset. Av dåligt kvalitet förstås. Men kylskåpet är bra.

På morgonen var fantastiskt vackert. Ulalalá. Det är sådana temperatur och solstrålen genom trädena, som väl i Sverige känner man bara för leva, leva, leeeeeeeeeeeeeeeeva så intensivt som om man kunde bara fånga den där stunden. Den är arketypen av Carpe Dien. Det spelar mindre roll att det finns en brusande kartongmaskin 1 km bort.

Dagen var lite väntande, föredrag och snackande. Annars är TB en riktigt intellektuell miljö. Förutom all väntetid, finns det absolut inget varken hemma eller utanför. Så även om jag varit lite optimistisk med de böcker jag tagit med mig, börjar de att ta slut. Jag läste ut en om Keplers liv; nu dags för Galileu.