Nästa dag (idag) satsade jag på att gå upp tidigt för att upptäcka den kända Guarteláparken, en Canyon fyra mil i närheten av grannbyn Tibagi med en kolega. Väl i Tibagi, snubblade vi på en fransmän, som drev en byrå för ekologisk turism. Fransmannen visade sig vara tränare för det brasilianska kajaklaget, som varit i Sydney 2000. Vi kunde inte låta bli och nappade direkt på en häftig raftingtur (gummibåtstur) på en knappt två timmar i den forsande och steniga Tibagifloden. Det blev nästan lika spännande som i Sidney.
Jag i fören, som kampar mot de obarmhärtiga vågorna.
Här tar strömmen mig.
Har i löpsedelställning efter kampen mot odjuren.
Imorgon berättar jag mera om det vatenfall och Guarteláparken, som vi sedan åkte till.
5 comments:
Är det du som sitter längst fram i båten? Det ser livsfarligt och väldigt roligt ut. Jag som tyckte att linbanan verkade läskig, nu inser jag att den var rena barnleken.
Men du, var lite rädd om dig!
Kram!
mammakarin
Gud vad roligt! Jag är också nyfiken på att höra omd en där canyon, som någon sa var världens största... ;)
Puss! /Hanna
världens största canyon blev den sjätte. Det har gjort mig rätt så intresserad av den sjunde ;-) Glömde kabeln for att hämta fotona. Imorgon blir det rätt.
Det är jag som sitter allra längst fram. Modigt, vad? Det skvatt vatten på mig manga gånger, och det var kallt. Kallt som en vinterdopp i Luleå. Jag hoppade sedan i vattnet och lätt strömmarna ta mig. Och kämpade motströms till båten.
Muito macho!! Det ser verkligen otroligt härligt ut. Underbara bildtexter dessutom! :)
Post a Comment